Chinchilla
Till skillnad från gnagaren Chinchilla, som har en mörk underpäls med ljusa hårspetsar, har denna katt omvänd färgning, vilket ger den ett gnistrande utseende. Den rika pälsen kräver ytterst noggrann vård om katten ska ge sitt bästa i utställningssammanhang.
Bakgrund
Chinchillan är en av de äldsta framavlade perserkatterna och fick en egen klass på utställningen i Kristallpalatset i London 1894. Den anses ha utvecklats genom korsningar av flera olika perservarianter, framför allt silvertabby. Till en början var den betydligt mörkare, ofta med en lila nyans, och hade kraftigare teckning än den moderna formen. Jakten på en blekare färg försvagade de europeiska katterna, vilket sedan förvärrades under andra världskriget.Varianterna förbättrades genom import av amerikanska chinchillor och är nu stark och frisk. Men det är svårt att få den så ljus som är önskvärt idag.
Temperament
Chinchillan sägs ibland vara mer temperamentsfull än de andra perserkatterna men har i allmänhet samma tillgivna, lugna läggning.
Varianter
Det finns en variant, shaded silver, som sedan länge varit godkänd i USA och är nu godkänd även i Sverige.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Stora och rundade; smaragd-eller blågröna med "eye-liner" (kant) i svart eller mörkbrunt.
Huvud: Runt och brett med kort nos som markeras i svart eller mörkbrunt.
Svans: Kort och yvig. Bärs normalt rak och lägre än rygglinjen.
Päls: Pälsen är tät och silkeslen. Den ska vara snövit med svarta hårspetsar.
Kropp: Mindre massiv än vad som är vanligt för perserkatter och med finare benstomme.
Fötter: Stora och runda tassar med svarta eller mörkbruna trampdynor.
Ben: Korta, kraftiga och välpälsade.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor
Bakgrund
Chinchillan är en av de äldsta framavlade perserkatterna och fick en egen klass på utställningen i Kristallpalatset i London 1894. Den anses ha utvecklats genom korsningar av flera olika perservarianter, framför allt silvertabby. Till en början var den betydligt mörkare, ofta med en lila nyans, och hade kraftigare teckning än den moderna formen. Jakten på en blekare färg försvagade de europeiska katterna, vilket sedan förvärrades under andra världskriget.Varianterna förbättrades genom import av amerikanska chinchillor och är nu stark och frisk. Men det är svårt att få den så ljus som är önskvärt idag.
Temperament
Chinchillan sägs ibland vara mer temperamentsfull än de andra perserkatterna men har i allmänhet samma tillgivna, lugna läggning.
Varianter
Det finns en variant, shaded silver, som sedan länge varit godkänd i USA och är nu godkänd även i Sverige.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Stora och rundade; smaragd-eller blågröna med "eye-liner" (kant) i svart eller mörkbrunt.
Huvud: Runt och brett med kort nos som markeras i svart eller mörkbrunt.
Svans: Kort och yvig. Bärs normalt rak och lägre än rygglinjen.
Päls: Pälsen är tät och silkeslen. Den ska vara snövit med svarta hårspetsar.
Kropp: Mindre massiv än vad som är vanligt för perserkatter och med finare benstomme.
Fötter: Stora och runda tassar med svarta eller mörkbruna trampdynor.
Ben: Korta, kraftiga och välpälsade.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor
Svart perser
Som variant har den svarta persern en mycket lång historia som sträcker sig ända tillbaka till femtonhundratalet.
Den svarta persern var en av de första varianterna som erkändes officiellt men är ändå ett relativt sällsynt djur. Svårigheten med att framställa rent svarta djur utan inslag av rost eller smoke gör att goda exemplar blir eftersökta.
Pälsen kräver extra vård och uppmärksamhet: fukt kan ge den en brunaktig nyans och alltför mycket sol bleker pälsen.
Bakgrund
Tidiga svarta perserkatter uppvisade ofta angoradrag som man nu har lyckats avla bort. Andra världskriget innebar ett avbrott i aveln i Europa men inte i USA, där en svart perser utsetts till Årets katt tre gånger, vilket är rekord.
Temperament
Den svarta persern är en lojal och tillgiven katt, som dock kan vara lite försiktig med främlingar. Den sägs vara livligare än sin vita motsvarighet.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Ska vara stora, runda och djupt orange - eller lysande kopparfärgade.
Svans: Kort och fluffig. Bärs rak och lågt.
Kropp: Kort och kraftig med låg hållning.
Huvud: Rundat och brett med kort nos som ska ha svart nosspegel.
Päls: Pälsen måste vara gnistrande kolsvart utan ett enda vitt hår och får inte ha rostnyans eller någon typ av teckning. Ungarna kan ha nyansering eller vita strån, men vid åtta månaders ålder ska dessa vara försvunna.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor
Den svarta persern var en av de första varianterna som erkändes officiellt men är ändå ett relativt sällsynt djur. Svårigheten med att framställa rent svarta djur utan inslag av rost eller smoke gör att goda exemplar blir eftersökta.
Pälsen kräver extra vård och uppmärksamhet: fukt kan ge den en brunaktig nyans och alltför mycket sol bleker pälsen.
Bakgrund
Tidiga svarta perserkatter uppvisade ofta angoradrag som man nu har lyckats avla bort. Andra världskriget innebar ett avbrott i aveln i Europa men inte i USA, där en svart perser utsetts till Årets katt tre gånger, vilket är rekord.
Temperament
Den svarta persern är en lojal och tillgiven katt, som dock kan vara lite försiktig med främlingar. Den sägs vara livligare än sin vita motsvarighet.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Ska vara stora, runda och djupt orange - eller lysande kopparfärgade.
Svans: Kort och fluffig. Bärs rak och lågt.
Kropp: Kort och kraftig med låg hållning.
Huvud: Rundat och brett med kort nos som ska ha svart nosspegel.
Päls: Pälsen måste vara gnistrande kolsvart utan ett enda vitt hår och får inte ha rostnyans eller någon typ av teckning. Ungarna kan ha nyansering eller vita strån, men vid åtta månaders ålder ska dessa vara försvunna.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor
