Svart perser

Som variant har den svarta persern en mycket lång historia som sträcker sig ända tillbaka till femtonhundratalet.
Den svarta persern var en av de första varianterna som erkändes officiellt men är ändå ett relativt sällsynt djur. Svårigheten med att framställa rent svarta djur utan inslag av rost eller smoke gör att goda exemplar blir eftersökta.
Pälsen kräver extra vård och uppmärksamhet: fukt kan ge den en brunaktig nyans och alltför mycket sol bleker pälsen.


Bakgrund
Tidiga svarta perserkatter uppvisade ofta angoradrag som man nu har lyckats avla bort. Andra världskriget innebar ett avbrott i aveln i Europa men inte i USA, där en svart perser utsetts till Årets katt tre gånger, vilket är rekord.
Temperament
Den svarta persern är en lojal och tillgiven katt, som dock kan vara lite försiktig med främlingar. Den sägs vara livligare än sin vita motsvarighet.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Ska vara stora, runda och djupt orange - eller lysande kopparfärgade.
Svans: Kort och fluffig. Bärs rak och lågt.
Kropp: Kort och kraftig med låg hållning.
Huvud: Rundat och brett med kort nos som ska ha svart nosspegel.
Päls: Pälsen måste vara gnistrande kolsvart utan ett enda vitt hår och får inte ha rostnyans eller någon typ av teckning. Ungarna kan ha nyansering eller vita strån, men vid åtta månaders ålder ska dessa vara försvunna.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0