Animal T€ACH€R

Fjällräven är ett av de få däggdjur som skiftar färg. När våren kommer och när snön och isen smälter skiftar fjällräven till en lättare päls, som är mörk så att den bättre kan gömma sig bland klipporna.
Världens varmaste päls
Fjällräven är det ända mindre däggdjur som kan överleve vintrarna i jordens nordligaste landområden utan att gå i ide. Dess tjocka vinterdräkt är världens varmaste päls, och den lilla räven kan överleva i minus 80 grader. Bara när det är snöstorm gräver den ned sig i en snöhåla. För att inte frysa om tassarna när den går på snö och is har fjällräven hela tassen inpackad i tjock päls.
I isbjörnens fotspår
På vintern kan fjällräven vandra många hundra kilometer ute på havsisen.  Den lever bland annat av resterna från isbjörnens bord i form av kadaver från sälar och andra havsdäggdjur. Fjällräven följer ofta hack i häl på isbjörnen i hopp om att få sig ett gratis mål. Den kan dock också själv jaga. Liksom isbjörnen luktar den sig fram till en vikarsäls håla under snön och gräver sig sedan genom taket för att få tag i en sälunge.

Världens största björn på Nordpolen
Isbjörnen är det största landlevande rovdjuret i världen. Den största isbjörn som man har skjutit vägde hela 1 002 kilo - lika mycket som en stor oxe. När en isbjörn står på bakbenen är den över tre meter hög. Isbjörnen lever i hela området runt Nordpolen och man har funnit isbjörnspår på självaste Nordpolen. Brunbjörnen går i ide på vintern men för den tuffa isbjörnen är den mörka, kalla vintern den bästa tiden på året.
Säljägare
På vintern fryser havet till och ute på havsisen hittar isbjörnen sin favoritföda, sälar. I sin jakt på sälar vandrar den varje år upp till 4 000 km. på isen. Isbjörnen är också en bra simmare och kan simma 100 km. i sträck. Isbjörnen kan känna lukten av en säl på många km. håll. Ofta hittar den sälarnas andningshål, de hål i isen där sälarna kommer upp för att få luft. Här kan isbjörnen tålmodigt vänta i många timmar på att maten ska sticka upp huvudet ur vattnet. Isbjörnen kan också jaga djur så stora som valrossaroch mindre valar.
Ett fett fettigt liv
För att kunna överleva polarkölden är isbjörnen tvungen att äta sig tjock och fet. Den kan sätta i sig 100 kg under en enda måltid och det första den äter är bytesdjurets fett. En isbjörnshona lägger på sig 200 kg fett innan hon föder sinaungar.
Föds i en snögrotta
I parningstider söker hanarna upp honorna. En hane kan följa en hona i fotspåren i över 100 km. Honan föder sina ungar om vintern i en håla i snön. Ungarna är mycket små, blinda och nästan nakna när de föds och är beroende av mammans värme. Men de växer fort, för de dricker nästan hela tiden och isbjörnsmjölk är tio gånger så fet som komjölk. PÅ våren kommer den lilla familjen fram ur sin håla och vandrar iväg över isen. När de ska genom hög snö eller över vatten bär mamman ungarna på ryggen.
***********************************************************************************************
Vetenskapligt namn: Ursus maritimus
Familj: Björnar (Ursidae)
Antal björnarter: 8
Vikt: Honor 150-300 kg; hanar normalt 350-800 kg. Rekord: 1 002 kg.
Föda: Speciellt vikare men även andra sälarter, vaross, mindre valar och kadaver. På sommaren kan den i brist på annat äta blad, tång och bär.
Graviditet: 6,5-8,5 månader.
Antal ungar: 1-4 per kull, men oftast två.
Födelsevikt: Ca 600 gram.
Livslängd: I naturen upp till 30 år, men sällan över 18 år. Upp till 45 år i fångenskap.
Utbredning: Arktiska områden runt hela Nordpolen.
***********************************************************************************************
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: Mogens Trolle

Till skillnad från gnagaren Chinchilla, som har en mörk underpäls med ljusa hårspetsar, har denna katt omvänd färgning, vilket ger den ett gnistrande utseende. Den rika pälsen kräver ytterst noggrann vård om katten ska ge sitt bästa i utställningssammanhang.

Bakgrund
Chinchillan är en av de äldsta framavlade perserkatterna och fick en egen klass på utställningen i Kristallpalatset i London 1894. Den anses ha utvecklats genom korsningar av flera olika perservarianter, framför allt silvertabby. Till en början var den betydligt mörkare, ofta med en lila nyans, och hade kraftigare teckning än den moderna formen. Jakten på en blekare färg försvagade de europeiska katterna, vilket sedan förvärrades under andra världskriget.Varianterna förbättrades genom import av amerikanska chinchillor och är nu stark och frisk. Men det är svårt att få den så ljus som är önskvärt idag.
Temperament
Chinchillan sägs ibland vara mer temperamentsfull än de andra perserkatterna men har i allmänhet samma tillgivna, lugna läggning.
Varianter
Det finns en variant, shaded silver, som sedan länge varit godkänd i USA och är nu godkänd även i Sverige.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Stora och rundade; smaragd-eller blågröna med "eye-liner" (kant) i svart eller mörkbrunt.
Huvud: Runt och brett med kort nos som markeras i svart eller mörkbrunt.
Svans: Kort och yvig. Bärs normalt rak och lägre än rygglinjen.
Päls: Pälsen är tät och silkeslen. Den ska vara snövit med svarta hårspetsar.
Kropp: Mindre massiv än vad som är vanligt för perserkatter och med finare benstomme.
Fötter: Stora och runda tassar med svarta eller mörkbruna trampdynor.
Ben: Korta, kraftiga och välpälsade.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor

Som variant har den svarta persern en mycket lång historia som sträcker sig ända tillbaka till femtonhundratalet.
Den svarta persern var en av de första varianterna som erkändes officiellt men är ändå ett relativt sällsynt djur. Svårigheten med att framställa rent svarta djur utan inslag av rost eller smoke gör att goda exemplar blir eftersökta.
Pälsen kräver extra vård och uppmärksamhet: fukt kan ge den en brunaktig nyans och alltför mycket sol bleker pälsen.


Bakgrund
Tidiga svarta perserkatter uppvisade ofta angoradrag som man nu har lyckats avla bort. Andra världskriget innebar ett avbrott i aveln i Europa men inte i USA, där en svart perser utsetts till Årets katt tre gånger, vilket är rekord.
Temperament
Den svarta persern är en lojal och tillgiven katt, som dock kan vara lite försiktig med främlingar. Den sägs vara livligare än sin vita motsvarighet.
Exteriör
Öron: Små och rundade.
Ögon: Ska vara stora, runda och djupt orange - eller lysande kopparfärgade.
Svans: Kort och fluffig. Bärs rak och lågt.
Kropp: Kort och kraftig med låg hållning.
Huvud: Rundat och brett med kort nos som ska ha svart nosspegel.
Päls: Pälsen måste vara gnistrande kolsvart utan ett enda vitt hår och får inte ha rostnyans eller någon typ av teckning. Ungarna kan ha nyansering eller vita strån, men vid åtta månaders ålder ska dessa vara försvunna.
Skrivet av: Katskiliosaliåsan™
Officiell text av: David Taylor